Junos DNA-test

Min yngsta hund Juno är enligt uppfödaren en korsning mellan Schäfer och Labrador. En korsningshund består av endast 2 raser och en blandrashund av minst 3 raser. Idag är Juno ca 3,5 år och eftersom jag misstänkte att var fler raser i henne än 2 så bestämde jag mig för ett DNA-test. Jag gjorde testet genom Hundrondellen, något jag verkligen inte ångrar. Det kostade visserligen 800 kr men är värt varenda krona. Juno är en komplicerad hund med mycket reaktiva beteenden och jag har länge funderat över om det inte är ytterligare någon jakt- eller vallhundsras i henne. Hon är känslig och stentuff på samma gång. Det är extremt mycket jakt i henne samtidigt som hon är väldigt samarbetsvillig. Hon är egentligen social, intresserad av människor men i kombination med mycket vaksamhet. Jag tänkte att testet skulle hjälpa mig att förstå henne, ännu mer än vad jag gör idag, så att jag kan möta upp henne bättre. Vi har fortfarande en bit kvar tills att hon är helt och fullt "rehabiliterad".

Idag kom DNA-testet!! Jag kan säga att jag riktigt slet upp kuvertet och det var verkligen omfattande. En hel broschyr om Juno och 3 generationer släktingar till henne. Grymt imponerande och superproffsigt, Jag kan verkligen rekommendera det till andra, som också undrar över vilka raser som finns i hunden. Dock kan det vara svårt med gatuhundar, som levt länge på gatan i generationer och på så sätt nästan skapat en egen ras. Där kan det vara svårt att urskilja de specifika raserna men det här företaget har i alla fall över 185 raser i sin DNA-bank. SÅ, vad fanns det då för raser i Juno??
Jo, till att börja med så var hennes mamma Schäfer + annan mix och hennes pappa Labrador Retreiver + annan mix. Sedan på mammans sida var det uteslutande Schäfer korsat med annan blandras och på pappans sida genomgående Labrador korsat med annan blandras. Med andra ord så är mormorsmor och farmorsmor renrasiga individer. Det var ju inte riktigt det som uppfödaren sade...

De andra 5 (!) raserna man hittade i henne var, håll i er nu:

Dobermann - Inte helt förvånande faktiskt, jag hade inte tänkt tanken innan men jag kan klart och tydligt se det nu. Jag ser det i hennes långa ben, på tassarna och märker det på hennes vaktinstinkt och enorma behov av motion.

Cocker Spaniel - Det här var ju en smula otippat!! Fast det är klart, nosen i marken har hon ju ;-) De korta benen hittar man hos hennes syster som även till sättet är mycket Cocker.

Belgisk Vallhund (hög procentsats): Tillsammans med Schäfer blir det en hel del vallhund, som jag trodde. Jag som alltid velat ha en Malinois och tänkt att nästa gång får det bli en Malle ;-) De sägs ibland vara mjuka utanpå och hårda inuti, en ras med mycket jaktlust som behöver mycket social träning, något Juno aldrig fick hos uppfödaren. Härifrån kommer också skärpan skulle jag tro. Sedan är Juno enormt nyfiken och orädd och när jag läser om den här rasen känner jag igen mycket hos henne.

Otterhound: En sällsynt drivande jakthund (ca 15 st i Sverige) som använts till jakt med utter, därav namnet. I USA har den även använts till att jaga tvättbjörn och björn. De kan vara lite svårdresserade (jagade därför i koppel) och trots att de är vänliga, ibland svåra att anpassa till sociala miljöer. Här har vi då den enorma jaktlusten hos Juno!! Ser hon en ekorre så är hon försvunnen..

Min tokiga hund, alltid på språng, ofta missförstådd och svårtolkad. Tack vare det här testet ser jag hennes personlighet i ett annat ljus. JAG FÖRSTÅR varför hon är som hon är. När jag pusslar rasernas egenskaper med hennes liv fram tills nu, dålig socialisering hos uppfödaren, sjukdom & smärta som gjorde att hon fick tillbringa många månader i stillhet, mängder av besök hos veterinär där hon känt sig trängd, då inser jag till fullo vad som triggat igång hennes reaktiva beteende.
Givetvis är det svårt att säga hur mycket procentuellt av varje ras som finns i just henne MEN det är väl egentligen inte så intressant. Genetik är mer komplicerat än så. Jag kan förstå nu varför jag har haft svårt att se Labradoren i henne, i henne är den inte all så tydlig. Sammantaget har en del av hennes raser behov av mycket social träning, de har stor jaktlust, nyfikenhet, vall, skärpa, känslighet och samarbete. Ganska mycket hund med andra ord...
Det här resultatet har stor betydelse för hur jag tränar med Juno. Givetvis är det skillnad, hon är inte den jag trodde hon var. Nu kan jag tolka hennes beteende ordentligt, jag förstår vissa av hennes svårigheter och vad det bottnar i. Jag vet varför hon är besvärlig i spåret, kastar sig och har svårt att fokusera. Jag hade lite svårt att koppla ihop hennes skärpa och totala oräddhet med en Labrador, det finns säkert sådana också men ändå..
Visst har hunden en personlighet och man skall inte stirra sig blind på rasen men jag som träffar många hundar, både renrasiga och blandraser, ser det på ett annat sätt. Raser är olika och har därför olika behov anpassade till sin ursprungliga uppgift. Sedan förändras raserna med ett ständigt avelsarbete och ibland finns det hundar som inte alls är rastypiska. Min andra hund, Polly är en korsning mellan Schäfer och Berner Sennen, vilket framgår tydligt. Där har jag träffat båda föräldrarna, de var renrasiga och fanns i SKKs register.

Juno funderar

Juno och jag kommer att kämpa vidare mot våra mål - kunna vara lös i skogen och acceptera alla sorters människor, även om de stirrar på en och har stora hörlurar.

Allt är faktiskt inte som man tror.