Vad är BAT-träning??

BAT är en förkortning för Adjustment Behavior Training och är utvecklad av Grisha Stewart i USA. Våren 2012 var jag på ett seminarium som hon hade i Stockholm och det var grymt intressant. Grisha har själv en hund, Peanut, som hon utvecklade BAT tillsammans med. Peanut var rädd för människor och hon prövade massor av olika tekniker men tyckte inte riktigt att det fungerade, de kom inte över den sista tröskeln. Idag är Peanut rehabiliterad och fungerar bra med människor, tack vare BAT-träningen.

Vad är BAT?

Det är en teknik som hjälper rädda,aggressiva och frustrerade hundar att hantera sitt reaktiva beteende, sin frustration. Det går i korthet ut på att hunden har ett val. Vi inväntar det och hunden känner sig inte trängd. Med andra tekniker försöker man ofta socialisera bort problemet men det fungerar inte alltid då hunden då känner sig ännu mer trängd och tvingad in i en situation den inte valt själv. En reaktiv (utåtagerande) hund vill skapa avstånd. Den har lärt sig att om den brötar på och reagerar utåt så skapar det avstånd. Med BAT-träningen väljer hunden och vi hjälper den med att skapa avståndet (funktionell belöning). Med andra ord ger BAT-träningen hunden ett annat beteende som utför samma uppgift – skapar avstånd. Sedan kan hunden hjälpa sig själv genom att skapa avstånd utan att reagera utåt. Hunden lär sig använda ett alternativt beteende för att lösa sitt problem/situationen.

I BAT använder man sig av ”funktionell belöning”. Alltså något som fyller en funktion åt hunden, dvs skapar det avstånd den behöver. Lite beroende på hur det går kan man även använda bonus-belöningar men det är viktigt att hunden inte associerar godiset med någon sorts lydnadsträning och tar ögonkontakt med ägaren för att träna mer – få mer godis. Då fungerar inte BAT – eftersom det är hunden som skall göra valet, vi skall inte visa den.

Om hunden är van vid tidigare Skvallerträning/Counter Conditioning så får man kanske fasa sig ur det och belöna då och då, annars blir hunden förvirrad.

Utrustning

Hunden måste ha sele på sig, aldrig halsband. Hunden har ett känsligt smärtcentrum i nacken, bakom öronen och ett halsband är obehagligt och påverkar hunden negativt. När hunden gör ett hastigt utfall kan det göra ont i nacken och att känna smärta under ett utfall  triggar hunden. Att träna BAT, som bygger på att hunden tar initiativ och har ett val - och samtidigt ha ett halsband som triggar hunden är en pedagogisk katastrof. 

Vissa hundar lyckas ta sig ur sin sele men det går att lösa genom att man har 2 selar ovanpå varandra:

Här har Bengan på sig en MR-sele och en sele från Jecka. Dessa sitter ihoplänkade för säkerhets skull. Andra selar som kan fungera är VGW-bältet men jag gillar bäst selar som är mer anatomiska och inte sitter tight bakom hundens framben och skaver i armhålan.

Juno har på sig en prisvärd sele från Kruuse och ett MR-koppel med expander

Ett bra koppel är enormt viktigt. jag föredrar MR-koppel för de har en robust expander-funktion så när hunden drar åker hunden tillbaka som en bumerang. Utfallen blir inte lika ryckiga och sparar på både hunden och hundägarens kropp!

Bra utrustning är A och O. Hundägaren får inte gå och oroa sig för att hunden kan komma lös eller att  han/hon skall tappa kopplet. Andra saker som att ha lättillgänglig belöning, lämpliga skor/kläder är också viktiga. Se till att underlätta för dig själv och hunden så blir det lättare att lyckas med träningen. 

Innan man kör igång med BAT

Läs på så mycket som möjligt och ta kontakt med en instruktör/hundpsykolog som känner till BAT. BAT-träning är svårt att komma in i och man behöver hjälp med timingen och först behöver man ALLTID utreda varför hunden är reaktiv, vad är den ursprungliga orsaken och sedan utgå ifrån det när hunden får sitt personliga träningsprogram. Alla eventuella tecken på smärta och sjukdom måste också utredas/undersökas av veterinär. BAT fungerar men det  är viktigt att få en bra start och lära in på rätt sätt.

Time-Out

På seminariet pratade Grisha om att det bästa för reaktiva hundar var att ta en time-out, parallellt med BAT-träningen. Med detta menar hon att hunden bör inte vistas på ställen där det kan finnas en trigger, med andra ord stanna inomhus och aktiveras/rastas på bakgården, samt motioneras inne på löpband. Nu kan detta vara svårt att efterleva i Sverige eftersom vi inte så ofta har löpband hemma och heller inte en egen bakgård. Med andra ord, vi måste gå ut med våra hundar. Vad man dock kan, och bör göra, är att undvika möten med trigger.  Man ser helt enkelt till att hunden ALDRIG får möjlighet att göra ett utfall. Försök att samla på bra erfarenheter och undvika dåliga. Ju fler utfall hunden gör, desto mer förstärkt blir det. Om du vill att BAT-träningen skall fungera så ha det i bakhuvudet. Sedan är det inte lätt, om man tex bor i ett lägenhets- villaområde med 10 hundar på varje gata, men man kan sträva efter att minska möjligheterna till utfall. 

Hur man tränar BAT

BAT-träning är en teknik som både hund och ägare måste lära sig

1. Exponera den kopplade hunden för triggern (tex en människa el hund). Du står stadigt och släpper efter lite så kopplet inte är sträckt. Använd gärna ett elastiskt koppel med expander, typ MR-koppel.
2. Invänta respons från hunden eller be om den, det får inte ta för lång tid så hunden kommer över sin reaktionströskel och tappar kontrollen.
3. När hunden ger respons, den rör lite på örat, lyfter tassen, vrider pyttelite på huvudet, rör svansen eller liknande då markerar man detta med en ”event marker” tex säger man RÄTT. Att säga BRA fungerar inte eftersom det ofta används utan att man tänker på det.
4. När du markerar backar du och får med dig hunden. Själva belöningen är avståndet du skapar så var glad och uppspelt. I början kan man ge en bonusbelöning (godis) här.

Avståndet och timingen är nyckeln till en lyckad session. Det är bättre att markera för många gånger än för få. Studera din hund och lär dig hur den uttrycker sig. Om hunden inte vill backa med dig – då är den inte färdig. Det är dock oerhört viktigt att hunden håller sig under sin reaktionströskel och inte gör ett utfall. Balansen är svår och det krävs övning för att hitta den rätta tekniken. I början tränar du inte i skarpt läge (med den svåraste triggern) utan försöker öva på tekniken. Hunden skall ”sugas in” framåt mot triggern och i nästa ögonblick vilja bakåt. Detta kan vara svårt att se och känna, därför är det viktigt att öva upp tekniken och framför allt, ta hjälp av en instruktör.

Du kan träna på olika sätt:

1. Arrangerade (set-ups) situationer med utvald trigger som samarbetar och håller sig lugn och stilla, på rätt avstånd. Om det är en annan hund som är trigger måste även den belönas för sitt arbete/den är lugn.

2. Spontant när du är ute och går, på mötande hundar, katter, människor osv. Det här är svårare än att träna på set-ups och kräver mer av dig för du måste hela tiden själv laborera med avståndet eftersom triggern inte samarbetar (den har ju ingen aning om att du tränar).

Hunden orkar inte träna hur länge som helst. I en set-up måste du pausa med jämna mellanrum. Du kanske tränar 30 minuter med 3 korta pauser. Allt eftersom träningen framskrider kan du öka längden på passen men du måste alltid ta pauser.

Observera att man endast kan träna två och två, alltså 2 ekipage. BAT fungerar inte att träna i grupp av den anledningen att det blir för många triggers och hunden blir trängd.

Nedan ser ni en fotosession med Madde och Bengan. Bengan är 9-årig kille, korsning mellan Schäfer och Boxer och har haft problem med utfall under många år. De har testat många olika tekniker men inte hittat rätt:

Bengan får syn på en hund som plötsligt dyker upp.

Matte siktar på att ta sig undan så fort som möjligt. I det här läget går det inte att kommunicera med Bengan för han är alldeles för stressad. Hon får dra med sig honom bakom buskaget.

Bengan är en frustrerad hund som pga sin reaktivitet och låga stresströskel inte kunnat umgås med hundar på länge. Man ser tydligt på hans kroppsspråk att han inte är aggressiv utan bara brötar på. Han är frustrerad och vill fram, det är det enda han har i huvudet. Han är enormt stressad och vet varken ut eller in, kan inte ta emot information. Därför kan han inte träna direkt med trigger (annan hund) utan får träna på platsen där hunden varit, eller en bit därifrån, beroende på hur stresspåverkad han var under utfallet.

Några minuter efteråt, bakom buskarna. Nu är hunden utom synhåll och Madde kan testa lite BAT då Bengan nu går att kommunicera med. Vi inväntade att Bengan var lugn innan Madde satte igång.

Lite kärlek måste man ha efter en sådan förfärlig upplevelse.

Nu är vi ute på gatan igen och Bengan tittar mot platsen där vi mötte hunden. Bengan blir väldigt stressad efteråt när han känner doften av hunden så vi går inte ända fram till platsen.

Madde lyckades få honom att lugna ned sig och de kunde träna lite.

Nedan ser vi Smilla, en glad boxerflicka på 2 år som ni också kan se en liten film med  i slutet av artikeln:

Smilla ser den andra hunden och vill gärna umgås lite.

Här ser man tydligt en event marker, Smilla lägger svansen åt andra sidan och lyfter ena tassen. Matte säger RÄTT..

..och Smilla vänder

Carolina välkomnar glatt!!

Lite lek och kel som avslutning. Smilla är hela tiden kontaktbar och Carolina kan verkligen träna och få till ett effektivt pass. Smilla är förväntansfull och taggad men inte stressad, utan hela tiden medveten om Mattes närvaro. 

Skillnaden mellan Bengan och Smilla är stressnivån och tiden de haft på sig att utveckla sitt beteende. De har samma typ av reaktivitet men Bengans beteende accelererar enormt och snabbt pga hans låga stresströskel. Smilla går aldrig upp i stress och Carlina kan därför samarbeta med henne. Om hon låtit Smilla sjunka in i den andra hunden och verkligen stirra en lång stund utan att vara uppmärksam på Smillas små, subtila signaler, (då hade det för det första inte varit BAT-träning) hade Smilla varit svårare att få fatt i, hon hade gjort ett mindre utfall.

Madde och Bengan får träna ett tag utan trigger och när Bengan känner sig bekväm med själva tekniken och lätt kan falla in i den, då är det dags för en trigger, på långt avstånd. 

Olika typer av hundar

Frustrerade glada hundar: Det finns hundar som så gärna vill hälsa att de stressar upp sig och vet varken ut eller in. BAT-träning fungerar utmärkt även på den typen av hund. Många som har en supersocial hund gör ofta misstaget att låta den hälsa för "då lugnar den ned sig" men tyvärr resulterar det i att hunden blir  ännu mer stärkt i att den nästa gång MÅSTE fram. Den onda cirkeln ett faktum och hunden hetsar upp sig mer och mer och till slut blir det rena utfall. 

Extremt reaktiva hundar: En del hundar som gör mycket utfall och har en konstant förhöjd stressnivå kanske inte klarar av att träna BAT med en trigger, inte ens på långt avstånd. I det läget är det bättre att använda sig av en mindre laddad trigger, tex doften av en annan hund eller över huvudtaget något som hunden intresserar sig för men klarar av att möta. En rejält uppstressad hund kan inte ta emot information vilket betyder att den kan känna sig trängd under träningen om den är för stressad. Här är det extra viktigt att hunden får lära sig tekniken i lugn och ro, utan "riktig" trigger. När det väl är dags att introducera triggern har hunden lättare att ta till sig träningen, den känner igen situationen och kan förhoppningsvis använda sig av BAT.

Hundar som går till attack: Det finns hundar som går undan när de är rädda, tex Grishas hund Peanut men det finns också en annan modell som går till attack och möter upp "faran" utan att för den skull vara aggressiv Jag har själv en sådan hund och det är Juno (läs mer om henne här) Om hon upplever något som otäckt så attackerar hon det, hon biter inte men måste kolla upp det och tala om vad hon tycker. Med en sådan hund måste man verkligen tänka till och minimera riskerna. Många hundar gör så här utan att bita och det behöver inte betyda att de tänker bita heller. De vet precis vad de gör men OM en sådan hund går upp i stress och blir provocerad kan den bli  farlig och då är det bättre för alla inblandade att ha munkorg när man vill utveckla träningen. Läs mer om det nedan. 

Utveckla träningen

Längre fram i träningen när hunden är lugnare och mer bekväm med situationen kan du öva att ta ett steg i taget fram, mot triggern. Stanna och belöna för varje steg. Minsta lilla tecken på oro eller stress (hunden börjar t ex klia sig, hässja eller trampa runt) så backar du och kör som tidigare igen.

En reaktiv hund har lägre stresströskel och kan gå igång oerhört snabbt, ibland direkt från ett läge som du kanske upplever som lugnt och passivt. I så fall är inte hunden riktigt avslappnad. Den kanske sover men har en så konstant hög stressnivå att den till och med reagerar när den sover. Om din hund har en så låg stresströskel måste du gå långsamt fram i träningen och inte ta ut något i förskott samt träna mycket avslappning tillsammans med din hund. Träna på att låta din hund vara, att den själv skall lägga sig ned och koppla av utan att du säger åt den att göra det. Hunden är som mest avslappnad när den själv väljer att lägga sig ned och slappna av. Att slappna av på kommando är inte riktigt samma sak. 

Träning med munkorg

När det är dags att närma sig andra hundar/människor kan det behövas munkorg för att inte ta onödiga risker. Träningen blir inte hjälpt av att hundägare och figuranter mår dåligt och känner oro. Munkorg har oftast en negativ koppling för oss människor. Så behöver det inte vara. Det går att ladda munkorgen positivt. Så här gör du:

¤ Använd en munkorg i plast, med nät som du kan sticka in godisbitar i och hunden kan tugga. ENDAST den här typen av munkorg är tillåten, munkorgar som tvingar ihop hundens mun är inte tillåtet för det skapar obehag hos hunden. Munkorgen bör även ha en rem som löper mellan ögonen, då sitter den oftast bra.

¤ Targetträning: Lär hunden att dutta med nosen på en post-it lapp, belöna med något extra gott, t ex leverpastej el bacon. Mjukost/laxpastej på tub är också populärt. När hunden kan dutta på lappen flyttar du in lappen  i korgen och fortsätter belöna. Gå långsamt fram så hunden tycker det är trevligt. Om hunden inte vill dutta på lappen så drar du den framåt eller sätter den på väggen/ett skåp. Då blir den mer intressant för hunden.

¤ Kleta helt enkelt leverpastej inne i munkorgen. Då blir det väldigt trevlig att ha nosen där inne.

Nästa steg är att låta hunden ha munkorgen på sig korta stunder och belöna ofta, göra lite trix eller sitt och ligg, så hunden lär sig jobba med den på, förknippar den med samarbete och belöning.

När det är dags att träna med annan hund väljer du en säker och lugn hund, kanske någon som den tidigare har gått promenad med. Om det är en ny hund så gå en promenad först och låt hunden gärna nos i spåret efter den andra hunden. På så sätt får den information och kan förbereda sig.

Träna enligt ovan (Utveckla träningen) och gå långsamt framåt. Minsta lilla tecken på oro så gå tillbaka, skapa avstånd. Bästa sättet är att ha med en instruktör första gången, då känns det tryggt för alla inblandade och chansen att lyckas ökar.

Nedan ett litet filmklipp på när Carolina och Smilla tränar BAT. Smilla är en väldigt glad boxerflicka som gärna vill fram. Hon är en omplaceringshund och har bara varit några månader hos Carolina och Peter. Hon stirrar gärna ut andra hundar och vill få dem att leka. I början var det svårt för Carolina att få henne att fokusera men de har gjort STORA framsteg. BAT-träningen fungerar jättebra för Smilla:

Stort tack till Madde & Bengan, Familjen Sixt-Martinsson,  både de med päls och utan;-) som alla ville vara med på bild. 

Länkar:

Intressant artikel  om varför man inte skall ha halsband av Emily Larlham.

R+Hundskola

Tawser Dogs - här kan du köpa BAT-dvd

Canis- här kan du köpa Grishas bok om BAT-träning